Dagar som denna borde inte existera. Allt går ner, inget bra. Och man gör ju inget bra. Önskar jag kunde spola tillbaka tiden och få uppleva dem fantastiska stunderna med han jag älskar. Innan allt kanska bara tar slut? Har redan gråtit litervis med tårar av ånger och orolighet. Jag har varit självmordsbenägen. Vad ska jag göra? Jag har inget att göra, tomheten är här. Känslor som inte går att beskriva med ord. Obeskrivlig saknad. Djup ånger. Varför? Jo, för att inget ska gå bra för mig. Hade kunnat lägga mig ner för att sedan få dö. Dö i sorg och tårar med en enda tanke i huvudet, "Jag älskar dig..."
Jag ångrar mig att jag någonsin fick veta vad kärlek var. Även om det var så sjukt underbart så är de ett fortfarande ett helvette i slutet. I hate that I love you....
Nu när sommaren kommer, och man vill vara glad och njuta. Kommer man vara deprimerad och nere. Planer förändras när ingenting är som förut. Jag såg verkligen fram emot en helgrym sommar. Men nu ser jag de inte längre. Nu ser jag en mörk sommar, en tom sommar utan sysselsättning förutom ett sommarjobb och fotboll. En sommar med tårar i ögonvråna. En sommar med saknad.
Men sånt är väll mitt liv. Orättvist...