Ibland får man faktist tänka hemskt. Som jag, nu. Jag har nästan lust att bara få slippa allting.
Typ rymma härifrån eller typ gå till tågstationen. Ingen vet riktigt hur jag känner. Jag har så sjukt dåligt samvete men ändå inte. Jag är så jävla less. Precis som resten på mig.
Och den som förstår mig ändå mest av alla, förstår nog mig inte nu heller.
Jag är nog inte personen som alla tror att jag är.. Men det är ingenting jag kan förklara. Det bara är så.
Förlåt till alla er jag "förstört/förstör för", jag är som jag är, och kommer alltid att vara.
Jag är inte den där söta lilla flickan som gör alla lyckliga, som kan få alla att le.
Nej, jag är nog egentligen den där flickan som skapar kaos, bara det att man inte märker de direkt.
Nu ska jag försöka få saker bättre igen, godnatt...